Italiensk fläskfilé eller brasiliansk entrecote. Känner du något när du läser detta?

Genom gedigen informationsbearbetning och moralisk brottning (den mest krävande av brottningsstilar) har du nu arbetat dig upp till en etisk tröskel där ovanstående köttdetaljer inte längre hamnar i din varukorg. Italien med sitt antibiotikaanvändande, USA med sina feedlots och Brasilien med sin regnskogsskövling och tillhörande sojaodling. Detta har kulturellt skapat en sensation som pendlar mellan svag irritation och en lätt kräkreflex över dagens situation.

På fredag kommer några vänner över och det är din tur att laga mat. De har jobbat inom restaurang och det är alltid lite spänt inför ett sådant besök, glädjefullt, men lite nervöst. Man anstränger sig lite mer än vad man skulle gjort om svärmodern var på besök. Kanske provar du någon ny rätt med en högre gastronomisk höjd. Men eftersom du lägger all din gastronomiska kapacitet på varmrätten så gör du det väldigt enkelt till förrätt med en charkbricka. Det är ju inte bara enkelt utan det ser väldans trevligt ut bredvid det upphällda glaset champagne (som egentligen är en prisvärd Cava – pengarna du sparar lägger ni på en fjällsemester istället). Det tillför en sådan där sydeuropeisk avslappad ”mañana mañana”-stämning där alla har lätt till skratt och får en lätt solstänkt hudton.

Klockan 16.45 (det är ju ändå fredag) sätter du dig på cykeln och paddlar förbi Coop eller ICA:t som ligger på vägen hem, deras charkdisk är ju faktiskt väldigt bra. Du tar en kölapp och står och tittar på alla skinkor och salami på ett sätt som att du inte riktigt har bestämt dig även om du vet att du kommer be om ”lite lufttorkad skinka” och ”lite salami… nej, men vilken är din favorit”. Det är här det händer. HÄR. Det moraliska felsteget. För vi vet vad som kommer hända. Vi kommer få lufttorkad skinka och salami från antingen Italien, Spanien eller Frankrike, köper vi en ost är det likadant med undantag för den stora delen holländska ostar som också har letat sig ned i din kundkorg när expediten har fått bestämma. Du kommer hem, allting smakar gott och instabilden såg ut att ha exakt rätt ambiance, men framförallt ni hade en god kväll.

Kan vi inte bara då vara glada över att kycklingen som utgjorde huvudrätten kom från Sverige och att ni drack naturvin? Snälla Christian? Måste vi verkligen klanka ned. Kan vi inte bara nöja oss… Jaja, vad är det du vill säga?

Jo, vi är bra. Vi skall vara nöjda över Sveriges konsumenter. Vi är medvetna. Det går åt rätt håll. Men som Hans Rosling skulle ha sagt ”det är bra men det kan bli bättre”. Jag föreslår att ett överblickat område inom Facebook och debattinläggen är det moraliska klavertrampet vi gör i delidisken/charken. Vi skulle aldrig kunna tänka oss att köpa dansk fläskfilé (även om Danmark får oproportionerligt mycket hat i relation till deras antibiotikaanvändning som är sjunde lägst i Europa) men vi har inga problem med att köpa Parmaskinka (eller den anonyma ICA färdigskivad och plastade Serranoskinkan), Parmesan eller en spansk lufttorkad chorizo. Italien och Spanien är några av de länder i Europa med högst antibiotikaanvändning och sämst standard för djurhållning. Högre antibiotikaanvändning leder till högre risk för antibiotikaresistenta bakterier. Det är bakterier som kan spridas till oss människor och som vi saknar effektiva botemedel mot, risken för en ny global pandemi ökar.

Även om jag vet det så tror jag att min hjärna tänker ”nej, men de djuren måste hade det bra, det är ju lyxprodukter, alla de där oetiska gårdarna gör den färska fläskfilén i kyldisken som jag vägrar köpa, jag är en medveten konsument.”

Menar du att vi inte får några bra chark på träbricka + bubbel instagraminlägg längre?

Nej, jag menar bara att vi borde kräva mer svenskt i delidisken eller handla hos de som redan har det. Vi har otroligt duktiga producenter i Sverige, och de blir bara fler och fler. Familjen Hansens Charkuteri utanför Umeå gör en gudomlig lufttorkad skinka som slår många italienare och spanjorer på fingrarna, nyligen vann ett Hudiksvallmejeri guld för sin mozzarella på svensk mjölk och Svedjan Ost utanför Skellefteå har den perfekta halloumiersättaren.

Ja, det kommer kosta dig lite mer, men för rimlig djurvälfärd, folkhälsa och en god framtid borde ett av världens länder ha råd med detta. Om inte annat kan du använda överskottet från Champangebudgeten. Och ja, vi kan säga att det är politikerna och företagen som måste agera, men som de flesta andra stora förändringar börjar det nedifrån, eller i detta fallet från delidisken.

Med vänlig hälsning,

Christian Sjöland, en av grundarna till Gårdshem